Varningsetiketter

Varna för att värna om innehållet

Varningsetiketter signalerar vad som verkligen är viktigt, men syftet kan skilja en hel del. De flesta producenter och distributörer som skickar brev, paket och andra emballage tänker i första hand på att innehållet ska komma fram helt, rent och funktionsduglig – dvs. utan att komma till skada. Hit hör varningsdekaler som värnar om innehållet genom att tala om vilken sida som ska vara uppåt samt att innehållet är ömtåligt.

Man kan tänka sig glas och porslin, ömtålig hemelektronik och allt annat som inte tål att stötas klämmas eller vändas upp-och-ner. Det händer också att växter och mindre djur skickas – där finns inga marginaler för ovarsam hantering. Mat som skickas kan förfaras om den hanteras fel under lagring och transport.

Varna för att värna om omgivningen

Det finns också situationer där varningsetiketter ska varna omvärlden för innehållet. Det handlar om innehåll som kan skada människor, djur och miljö om det hamnar på fel ställe. Det är lätt att räkna upp en handfull saker som man behöver varna omgivningen om. Och då är det lättast att tänka på ämnen och föremål som i sig själva kan vara farliga och skadliga. En större utmaning kan vara att föreställa sig sådan som blir farligt och skadligt bara i kombination med andra saker.

Exempel: Vi vet att bensin är skadligt att dricka, men i kombination med en öppen låga så uppstår brand- och explosionsrisk, dvs. ren livsfara.

Men hur är det med grädde? Att dricka är ofarlig, men grädde som spills i vattendrag kan göra mycket skada för naturen. Eller sprayflaskan med lackfärg. Den gör ingen illa, tills det blir för varmt och den exploderar. Eller bakpulver och vinäger. Var för sig är de harmlösa nyttoprodukter. Kombinerade så bildar de mängder av skum i en närmast explosiv hastighet.

Poängen är, att inte bara varna för den direkta faran utan också att ha en tanke på vad för skada innehållet i kombination med omgivningen kan åstadkomma, och sannolikheten för att de kan komma i kontakt med varandra. Här tänker vi s.k. ”farligt gods” – och det har vi en hel sida om, för att inte tala om etiketter för märkning av farligt gods.

En princip som används när man bedömer rätt till skadestånd som även kan hjälpa till i bedömningen om man ska varna i andra lägen, när man har med farligt gods att göra: Vad för sorts olycka ligger i farans riktning och hur stor skada kan en sådan olycka innebära? Finns det stor risk för olycka, med begränsad skada? Varna. Liten risk för olycka, men med stor skada? Varna. Stor risk, stor skada? Låt bli och tänk om.

Skillnad mellan lagring och transport

Oavsett om det är innehållet, omgivningen eller båda man vill skydda så behöver man beakta skillnaden i riskerna vid lagring respektive transport. På lagret är det stilla och klimatet är oftast rätt stabilt (åtminstone om det är inomhus). Här klarar lådor och liknande av att staplas och samsas utan att skadas. Men på trucken, i lastbilen, på tåget rör det sig en hel del, och underlaget kanske inte är helt plant. Det innebär att trycket uppifrån och ner skiftar väldigt mycket och från sida till sida.

Transport

Spelar det roll? Ja, mycket. Låt oss säga att man har staplat fem lådor TV-apparater på varandra i en lastbil. När lastbilen står stilla så vilar trycket ganska jämnt och stabilt fördelat över lådorna så att varje liten kvadratcentimeter per låda delar på vikten av lådan/lådorna ovanför. Men i trafik, t.ex. vid ett gupp, hoppar lastbilen till lite, så att hela stapeln plötsligt pressas upp och sedan faller tillbaka. I det ögonblicket ökar trycket i hela stapeln men allra mest längst ner (pga. lådorna ovanför).

Ett kort ögonblick kanske den understa TV-lådan får ta emot ett tryck som motsvarar dubbla mängden TV-apparater. Lägg sen till att lastbilens rörelse förmodligen inte är helt stabil pga. inbromsningar eller kurvtagningar. Då flyttas belastningen från lådornas över- och undersidor ut mot någon av deras kanter – beroende på om fordonet bromsar eller svänger eller kränger av någon annan anledning.

Understa lådans få centimetrar får då ta emot ett tryck som motsvarar mångdubbla mängden TV-apparater. I korta ögonblick och på små ytor längre ner i stapeln kan det alltså bli extremt tungt. Så vid första hårda guppet kanske en låda av papper och frigolit viker sig. Vid nästa gupp är den inte längre i skick att vara med och bära vikten. Lägg till ytterligare några gupp så ser du vart det lutar. Och vad det kan kosta.

Man kan tycka att stadigare och starkare lådor skulle lösa detta. Och javisst. Man kan kosta på sig lådor med träramar eller metallådor. Men de blir dyrare, och förmodligen tyngre. Samtidigt finns det säkrare och billigare lösningar att börja med: Stapla mindre högt, och använd varningsetiketter som påminner om detta, om att innehållet är ömtåligt osv.

Lagring

Lagring ger inte samma plötsliga påfrestning – lådor skumpar inte runt som på krängande lastbilar och skakiga tåg. Men lagring har sina egna utmaningar. Lagring kan ju innebära att t.ex. kartonger står staplade en längre tid. Här drabbas de inte av det där höga men tillfälliga trycket. I stället är det ett normaltryck som verkar under lång tid och som kan vara en stor utmaning likväl.

På ett lager står kanske kartonger i en sval och lite fuktig lokal. Där lär snart pappret börja mjukas upp och ev. mögel kan utvecklas – lådorna blir svaga och kan börja ge vika även under normalt tryck och trots att omgivningen är stabil.

På annat lager kanske vi har plastlådor staplade ovanpå varandra i en varm miljö. Inte för att värmen får lådorna att helt ge upp men över tid kan värmen mjuka upp plasten en aning, och göra att den deformeras: värme + tryck + tid => förändrade egenskaper, och risk för olyckor. Sådant kan ni gärna slippa, så det kan vara klokt att varna för att förebygga.